För trettio år sedan, alltså i juni 1987, hade Sovjetunionen ännu inte fallit och Berlinmuren delade Tysklands nuvarande huvudstad. USA:s president Ronald Reagan höll 12 juni 1987 ett berömt och oerhört tänkvärt tal vid muren – en händelse som förtjänstfullt beskrivs av Fox News 12 juni 2017:
”‘Behind me stands a wall,’ Reagan said to the crowd, with the full view of the graffiti-covered monument, ‘that encircles the free sectors of this city, part of a vast system of barriers that divides the entire continent of Europe… Standing before the Brandenburg Gate, every man is a German, separated from his fellow men. Every man is a Berliner, forced to look upon a scar.’
The audience, flags and hands waving, looked to him. Hope. Optimism. Freedom. It was all there.
‘There is one sign the Soviets can make that would be unmistakable,’ Reagan continued, ‘that would advance dramatically the cause of freedom and peace. General Secretary Gorbachev, if you seek peace, if you seek prosperity for the Soviet Union and Eastern Europe, if you seek liberalization: Come here to this gate! Mr. Gorbachev, open this gate!
Mr. Gorbachev, tear down this wall!’
It was a command heard round the world, and immediately entered the history books.”
I en annan artikel samma dag publicerar Fox bilder från tiden.
Det var ett stolt och löftesrikt ögonblick för den fria världen, följt av omvälvande och löftesrika år med Berlinmurens fall, Sovjetunionens sammanbrott och östra Centraleuropas frigörelse. Reagan var en stor amerikansk president. USA och hela den fria världen stod starka.
Ingen efterföljande president har hittills kunnat fylla Reagans roll och under Obama har USA och västvärlden försvagats radikalt, bland annat i förhållandet till Ryssland. Detta visar sig väldigt tydligt bland annat i Mellanöstern och i det underfinansierade försvaret i stora delar av Europa. På ett mera skrattretande sätt visar det sig till exempel i det amerikanska (”demokratiska”) etablissemangets hysteriska sökande efter allsköns rysk inblandning och hacking och i dess frenetiska försök att trasa sönder USA. Hillary Clintons agerande efter valet visar med mer än önskvärd tydlighet vilken fullständigt oduglig president hon skulle ha blivit. Det är däremot möjligt att president Trump kan bli något, om han kan stå emot etablissemangets odemokratiska och subversiva verksamhet, vilket jag hoppas.
Orsaken till USA:s och västvärldens förfall står enligt min mening i stor utsträckning att finna i en utbredd historielöshet och i en djupt olycklig ideologisering och polarisering av samhällsklimatet och akademin. Den socialistiska vänstern är naturligvis en sak för sig – värre är att liberalismen i stor utsträckning urartat genom bland annat eftergifter för feministiskt flum, allsköns identitetspolitik och ”mänskliga rättigheter” drivna därhän att snart sagt varenda kotte kan ha något skäl att känna sig ”kränkt”. Men till dessa avarter får jag återkomma i ett senare inlägg.
För övrigt 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.