Man äger ej snille för det man är galen

”Ingen skatt till konstiga utgifter”, skriver Jenny Sonesson i sin utmärkta ledarkrönika i Göteborgsposten 27 oktober. Det krönikören syftar på är det ”konstverk” för Västlänken i Göteborg, som Statens Konstråd beslutat lägga runt sju miljoner på. ”Konstverket” består i att livstidsanställa en person för att vanka omkring i Västlänken. Visst låter det otroligt galet, men om detta kan man även läsa på SVT Nyheter Väst 25 oktober. ”Jag tror att man kan se det som en kommentar på lönearbete i dag”, säger en arkitekt vid Trafikverket. Man får förmoda att varken vederbörande eller Statens Konstråd har någon rimlig uppfattning om vad arbete innebär för de flesta lönearbetande, som till exempel sjuksköterskor eller byggarbetare. Uttalandet, det så kallade konstverket i sig, liksom Konstrådets slöseri med skattepengar är en veritabel oförskämdhet mot arbetande, skattebetalare och sunt förnuft.

Eländet kommer mig att tänka på den svenska upplysningstidens kloke skald Johan Henric Kjellgrens  synnerligen läsvärda Skaldestycke, Insändt til Sällskapet: Pro Sensu Communi d. 1 Sept. 1787 ”Man äger ej snille för det man är galen”. Detta skaldestycke är synnerligen väl värt att läsa och förvisso en påminnelse om att världen inte är så ny som postmodernismens dårar gärna föreställer sig. Tvärtom skulle man kunna tro att det var om dessa Kjellgren kvad:

J, narrar utan smak, som Gudarasande
Tron eder stora bli med stora Skalders brister!
J, narrar utan vett i Vettenskaperne:
O Swedenborgare! O Rosencreutzare!
O Drömmars tydare! O Skatters sökare!
Nummer-puncterare, Magnetiserare,
Physionom- Alchem- Caball- och Harmonister!

Att Statens Konstråd omfamnar den postmoderna galenskapen är knappast någon nyhet. Att jasägandets och den politiska korrekthetens plåga är så utbredd i det här landet att det kan kännas som en befrielse att komma utanför dess gränser är heller ingen nyhet. Utan ljusglimtar à la Jenny Sonesson skulle Kjellgrens ord snart besannas:

– Et år och ännu et:  Och Bälten skall med blygd et vidsträckt Dårhus famna.

 

Johan Henric Kjellgren – i tacksamt minne bevarad

 

Fotnot:
Om man har svårt att hänga med i Kjellgrens ordval, är det ett utmärkt tillfälle att utnyttja Wikipedia eller liknande. Dock ska här för säkerhets skull anmärkas att ”Bälten” är de danska sunden och att ”blygd” står för blygsel. Dårhuset är förstås – då som nu – Sverige.