Lite om skönandarnas favorit – ”värdegrunden”

Peter Strandbrink, docent i statsvetenskap, har skrivit en intressant artikel i DN 18 november om vad jag brukar kalla värdegrundssvammel. Läs artikeln! Här följer en liten kommentar, nämligen den att om det härvarande (och därvarande) ”politiskt korrekta” etablissemangets beteende slår tillbaka i en del länder så är det rätt naturligt.

Sverige har absolut ingen anledning att gnälla på andra – två exempel i all hast:

  • Ett indoktrinerande utbildningväsende (à la Sovjet) från förskola till universitet (se artikeln). Vad har det med demokrati och fritt tänkande att göra? Och varför har man tagit bort morgonbönen och gnäller på religiösa friskolor, när man ändå ägnar sig hejvilt åt att sprida etablissemangets religiösa föreställningar (om än guden ifråga är etablissemanget själv)?
  • Aftonbladet vägrar låta SD annonsera med hänvisning till att ”De har inte de värderingar som är acceptabla i Sverige i dag” (http://omni.se/aftonbladet-later-inte-sd-annonsera-infor-valet/a/QlRx4J). Nähä!? Det gamla kommunistpartiets värderingar är tydligen högst ”acceptabla”. Vad man än må tycka om SD har de ett direkt stöd av bortåt en femtedel av befolkningen och det finns förstås långt fler för vilka åtskilligt av deras värderingar är ”acceptabla”. Det finns kanske inte så stor anledning att annonsera i tramsblaskan, men ändå – vad finns för anledning att gnälla på andra länder? Chefredaktörens känslomässiga pladder hjälper inte och det är pinsamt hur chefredatören, i likhet med etablissemanget i stort, ”råkar” förväxla sig själva med folket.

Värdegrundssvammlet är helt enklet farligt för frihet och demokrati.
Det som krävs är inte känslomässigt svammel utan kunskap (även i historia), bildning och en fri, seriös debatt. Vi behöver en skola som lär eleverna läsa och skriva ordentligt och vi behöver en akademi som kastar ut politrukerna och tar sin uppgift på allvar. Det är kunskap som ska löna sig – inte svammel!