Jag kan inte undgå att bli beklämd över Patrik Oksanens svada i Vi måste rusta oss mentalt mot Ryssland (SvD 6 januari). Den handlar om Rysslands verkliga och förmodligen också förmenta ”påverkanskampanjer” i amerikanska, franska och andra val. Och om vad som kan tänkas vänta detta svenska valår.
Jag är i och för sig fullkomligt övertygad om att Ryssland försöker påverka andra länders val och politik i allmänhet på diverse mer eller mindre renhåriga sätt. Men det gör även Sverige och andra länder till exempel gentemot Ryssland. Och det är föga förvånande att Ryssland försöker slå vakt om sitt land, sin stabilitet och sina gränser. Så fungerar världen och så har den alltid fungerat.
För mig är det därför en självklarhet att Sverige ska ha ett starkt försvar – som ett första steg bör försvarsbudgeten fördubblas och Sverige närma sig NATO med sikte på medlemskap. Det land som inte vinnlägger sig om ett starkt försvar (som Sverige) skapar ett vakuum, vilket andra stater på ett eller annat sätt kommer att försöka fylla. Det landet är med andra ord ansvarslöst precis som det land med en undermålig polismakt, vilket (som Sverige) skapar ett vakuum som kriminella av olika schatteringar kommer att försöka fylla.
Det Sverige behöver är alltså ett starkt försvar, ett pålitligt rättsväsende och självfallet ett seriöst utbildningsväsende (vilket knappast är fallet idag). Däremot är enligt min mening behovet av Oksanens smått hysteriska utläggningar minimalt – de gör mer skada än nytta. Detta inte minst i ett land som ändå är så pass hysteriskt att det håller på att förgöra sig självt, vilket inte minst den djupt osmakliga meetoo-kampanjen visar. Ett land med ett etablissemang och media som faller pladask för den sortens ryktesspridning är väldigt illa ute – alldeles utan att Ryssland gör något (Oksanen borde kanske fundera över om det kan vara så att Ryssland ligger bakom meetoo-kampanjen?).
Det Sverige behöver är kunskap, förnuft och pragmatism – inte hysteri.
För övrigt 