Eric-Emmanuel Schmitt – Monsieur Ibrahim et les fleur du Coran
Detta är ytterligare en liten bok (67 sidor), som jag till min glädje råkat hitta på Tierps bibliotek, nu i min strävan att försöka förbättra min franska ett år på gymnasiet (därefter ryska) plus egna bemödanden. Det visade sig att man kan säga detsamma om denna bok som om Siegfried Lenz’ Schweigeminute. Den är skriven på ett ganska enkelt, vackert och flytande språk, som man alltmer ”kommer in i” efterhand som man läser (lämpligen med ett lexikon tillgängligt, förslagsvis i mobilen, och någon kunskap om den franska grammatiken).
Boken tar sin början i Paris 1960, där en judisk fjortonårig pojke, Momo, blir vän med den arabiske livsmedelshandlaren Ibrahim på Rue Bleu i Paris. ”Men skenet bedrar: Monsieur Ibrahim är inte arab, Rue Bleu är inte blå, och det vanliga livet kanske inte är så vanligt . . .”
Den lilla fina boken handlar om människor och deras utveckling, om kultur och religion, om livet. Den ingår i en serie, en cykel, om det osynliga – Cycle de l’invisible, som behandlar religioner (men som sagt mer än så).
Om man söker efter den fransk-belgiske författaren, Eric-Emmanuel Schmitt, på nätet, hittar man tyvärr knappast något på svenska. Några översättningar till svenska hittar jag heller inte, vilket möjligen kan säga något om det här landet. Däremot finns givetvis en hel del översatt till engelska, tyska och andra språk.
För övrigt 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.